I augusti.

Att prata med G gjorde susen för flytt-humöret och jag är tillbaka på banan igen.
Jag är inte lika panikslagen längre, och det är bra.
Känner mig på ett alldeles höst-friskt humör, fast att augustisolen gassar utanför och påminner om att sommaren än är kvar.

Å, jag gillar när hela kroppen sprätter av glädje när den första kalla höstdagen kommer den till och med doftar kallt och känns frisk mot min kind och svalkande när jag andas. Jag vill att den ska infinna sig nu!
NU NU NU!