Noll koncentration!

Jag säger då det! Att du stormar in - långt långt inuti - och lever rövare. Magen kittlar och jag vågar knappt titta på dig.
En lördagkväll i slutet av september har jag dåligt samvete för att jag inte har pluggat tillräckligt (jag har så sjukt mycket att göra). Tankarna är på ett helt annat avstånd. Koncentrationen noll.

The real deal.

 

 

Jag lär mig att acceptera både det ena och det andra. Det första är: 

Så här jag ser ut och jag lider för det men jag tänker att även det ska ha sitt slut någon dag.

Det andra är: att det är fredag idag och jag vill helst vara hemma ikväll men jag ska på filmkväll och det kan jag inte dra mig ur. Jag måste gå emot mina impulser, göra sådant jag igenligen inte vill för att gå över mina gränser, testa och se om det är så illa som jag befarar...

 

...vilket det nturligtvis inte är. Det är bara jag som är en hemma-tjej.

Att ta sig i kragen.

 

Ja, jag har en lampa placerad på datorn och ja, så här ser det för det mesta ut när jag pluggar. Källkritik är faktiskt mer intressant än vad det kanske låter och vad jag först trodde men nu tar jag kvällen. Skallen är grötig, rörig och tjock.

 

 

 

 

Jamen som sagt. Det gäller att ta sig i kragen om man ska få något gjort och jaaaoo...visserligen kan man alltid göra mer men å andra sidan har jag ett liv utanför studierna också. Som att tillexempel titta på kvällens första nyhetssändning och käka skinkmackor, invänta halv åtta hos mig som får kvällen att accelerera lagom i tid innan vetenskapens värld tar vid. Sedan är det dags att borsta tänderna, läsa "I väntan på vadå?", somna från lampan, vakna några timmar senare och släcka lampan, noterar att det endast är tre timmar kvar tills klockan ringer och det är dags att ta sig an nästa dag.

 

Jippi och hej då!

När jag vill skalla sönder huvudet och bara försvinna försvinna försvinna. DÖ DÖ DÖ!

Ibland är jag ett as.
En jävla jubelidiot och så
fullkomligt urbota dum!

En dans med en okänd
*skaka skaka shake shake*
på NH:s dansgolv ger en
ganska god tillfredställning och...
boost för självförtroendet.

Hans läppar sökte konstant mina
men jag tänkte; inte på dansgolvet!

Ute, för att ta luft.
Jag tänkte att det kan vara bra
att känna den man vill kyssa men han
tänder en cigarett och jag tänker att
det var väl lika bra.

På vägen hem håller han om mig.
Sådär med sin arm vilandes på min höft
och jag tycker inte om det.
Låt mig gå själv, tack!

Men jag tänker whatever
tills han tar fram sin kuk
och pinkar mot ett träd.
Han lägger sedan tillbaka sin arm
på min höft.

Jag kreverar imploderar och sprängs,
tänker; hur kunde jag vara så fullkomligt
urbota dum att jag lämnade mina vänner
utan att säga hejdå
för detta?

Det är vid sådana här tillfällen
som jag ältar rätt och fel.
Jag är en ideligen ältare.
Det maler, gnager och tankarna
skaver i skallen när jag funderar på
om jag gjorde rätt i att bara gå
utan utan utan
att vända mig om till mina
fantastiska och underbara
nyfunna vänner och säga
"jag går nu"!

Jag skickade iväg ett sms
till A kl 02:00;
"Jag har gått hem,
vi ses på måndag! /Therese"
Ångesten blev för stor.

Han har inte svarat ännu men
jag tänker att det kanske inte är
så konstigt, jag menar, klockan var ju
mycket och på dansgolvet lär han
ju ändå inte ha hört mobilen plinga.

Tenta och matsäck

Idag hade jag salstenta och det kändes utomordentligt bra när jag la ner pennan och gick därifrån. Jag hade med mig matsäck, alltid förberedd och tänkte att jag förmodligen skulle sitta hela tiden ut (åtminstone halva) och hungra ihjäl om jag inte hade något ätbart med mig. Skrivningen gick på en timma och en kvart så... ingen matsäck hade således behövts men man vet ju aldrig. Den åts upp här hemma istället, uppe på min kammare, tittandes på "Leila på landet". Åh..älskar Leila.

Nu tar jag ut en välförtjänt helg i ett regnigt och ruskigt Umeå. Precis så som jag vill ha det!
Ikväll är det ingen hemmakväll utan det bär av mot Disney-kväll på Stipendiegränd istället.

Det där med att plugga.

Jag tänkte skriva av mig här på bloggen.
Bara låta viss information ha någonstans att
ta vägen för just nu är det kaos i
skallen och jag har pluggat och pluggat och pluggat
så gott det har...gått!? Ha ha.

Nåväl, här kommer det:

Skollagen säger att det inom skolväsendet ska finnas:
1. En läroplan som ska ange utbildningens mål, riktlinjer, värdegrund och uppdrag.
2. En likvärdig skolform oavsett vart i landet skolformen anordnas.
3. Lika tillgång till utbildning oavsett sociala och ekonomiska förhållanden eller geografisk hemvist.
4. Alla barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden, den ska främja utvecklandet och lärandet samt ge en livslång lust att lära.
5. Lika rättigheter och möjligheter till utbildning oavsett kön, ålder, funktionshinder, sexuell läggning etc.

INTE.

Nu gäller det att ta sig i kragen och inte
kasta in handduken bara för att kvällen blev för
överväldigande och mäktig.

Jag är ju den som gillar att hålla mig i
stiltje, ta det piano och gå sakta fram.
Det är just precis vad jag ska göra.
Kontakter skapas inte på en kväll,
vecka eller månad.

Jag är beredd på att det kanske tar en termin
eller två innan jag hittar min
givna plats i ett umgänge som talar samma språk
som jag. Några att hooka med kan ju inte
vara så svårt?

Det gäller bara att jag inte ska
kasta in handduken, utan hålla
huvudet högt och öppna min barm
för alla som vill in.

Hej hopp!

Åh! Åh åh åh!!!
Detta verkar så bra, så OERHÖRT BRAAA!!! Jag är jättenöjd att jag ska läsa till ämneslärare här i Umeå och jag tror inte att jag kunde ha valt ett bättre universitet eller en bättre utbildning.
Så...ja, jag är nöjd! Sådär exalterat nöjd. Euforisk.

Om en sisådär två timmar ska jag bege mig ut igen, på inspark, nollning eller vad man nu vill kalla det. Jag hoppas på en oförnedrade, frivillig och rolig kväll. Allt annat gör mig supernervös och motvillig.

Hej hopp!

Hej å hå!

Igår träffade jag på en oerhört otrevlig gubbe somkom cyklandes i uppförsbacke på en skruttig cykel med en kramapktig ansiktsmin och en tafatt, kraftlös och vek insats till att ta sig till toppen. För varje trampansats blev han bara mer och mer orkeslös.
"De har ritat stora figurer dääär för att man ska fatta att det är dääär man ska gååå! Men det fattar inte du!" Och så var han puts veck innan jag visste ordet av.

Nej, det kanske jag inte fattar. JAG ÄR NY HÄR!
Jävla idiot.

Jag hoppade förskräckt åt sidan, kunde inte hjälpa att tårarna kom. Tårarna kom och tårarna kom. Karma, gubbjävel. Karma!

FYI är det är inte helt lätt att veta som ny i en stad, där de flesta cykel- och gångbanor delas utan någon som helst form av gränsmarkering, att det vid ett tillfälle som igår helt plötsligt dyker upp lag och ordning i trafiken. Man blir lite tagen på sängen ska'ru veta.

Kontentan blir att jag aldrig mer kommer att glömma vilken sida som är avsett för de cyklande respektive gående. Iallafall just där.