Skrivaren

De säger att man ska skriva ändå och aldrig vänta på inspiration,
för inspiration har man, som högst, några gånger om året och då blir det minst sagt ingen roman skriven!

What about those days när man är totalt utpumpad, trött och megahängig att bara en antydan till små ord och meningar ligger bortanför fjärrans bortanför?

Jag har gett upp för idag. Söndag är ingen dag med skrivarflöde, det har jag fått erfara. Det är så mycket jag behöver radera, stryka och byta ut och nej, jag tar inte tag i det idag. Inte på en söndag.

Nu väntar jag på en solkysst syster, lasange och en mysig eftermiddag.
 Kanske tillochmed något gott till efterrätt?

Puss

Huvudet är minst sagt uppochner.

Hon skrattade,
jag skrattade.
(tror jag jag vet inte minns inte.)

Jag säger mycket på rutin.
Det är därför det bli så
klantigt fånigt fumligt dumt korkat och, liksom...
imbecillt när svaret tar sig ovan jord utan att jag ens
lyssnar färdigt på vad hon har att säga.

Hur kan jag vara så... så... så....äsch.

Igentligen är det så enkelt
att bara låta det vara.
Liksom bjuda på det, på mig själv,
och skratta åt det, istället.

och när jag kommer till insikt.

Tanken slog över mig.

Hur lång tid ska det ta?

Fram till där jag är idag har det gått 5 år av svält svulla mini pytte lite och normalt.

Jag har varit svart, vit och allt däremellan. Minst sagt.

I september 2010 föll jag över stupet, om jag så må säga för att uttrycka det milt.

I mars 2011 såg jag både frivilligt och ofrivilligt något slags ljus men trampade snett och föll tillbaka, reste mig igen någon gång i maj, strax innan studenten.

Sen dess har det gått dryga 12 månader.

Skulle jag fortfarande svara att livet är ett helvete om någon skulle fråga?

Nej, förmodligen inte. Om jag jämför nu med då har jag det ganska bra.

Det är bara det, att det sista inte vill ut.

Det hänger sig kvar som en jävla parasit och

bara gnager och gnager och gnager.

Hela tiden.

Är det någon som förstår mig när jag säger att jag har fått nog?

Hur fan gör man när man bara vill bryta sig loss,

stampa resolut och bara kasta sig ut?

Vad i?

Det är konstant upptaget på andra sidan linjen. Vad i? Vad i allsin dar håller de på med?
Medan jag väntat har jag passat på att städa, damma, våttorka, tvätta, skala potatis och hyffsa till det lite här hemma. Lyssnat på partiledardebatt utan att igentligen lyssna. Läst bloggar, slagit upp ord och googlat på sådant jag vill veta mer om.

Förövrigt pendlar jag mellan att läsa tre böcker just nu. Kan inte bestämma mig för vilken jag vill läsa men eftersom "Ut och stjäla hästar" är ett bibliotekslån, och lånetiden har börjat sjunga på sista versen, så antar jag att det får bli den.

Adjö så länge.

En helt okej helg.

Ute är det regningt och jag stormtrivs. Då kan jag göra allt sådant jag får dåligt samvete för när det är strålande solsken. T.ex att sitta framför datorn. Min helg var förövrigt helt okej. Den såg ut ungefär såhär:

 Jag fick en förfrågan i fredagsmorse om jag kunde jobba, vilket jag kunde. Jag åt torftiga mackor, läste tidningen och drack vatten. Ville hem. Ville så jävla mycket hem.



                                      
                                       Jag har läst Håkan nessers Kära Agnes och käkat lunch.

 Jag och syster åkte ner en snabbis på stan. Jag köpte inte converse utan ballerinaskor.
                           

                                                       Så här ser det ut på hållplatsen.

Vi tittade på holland-danmark matchen och blev glada att danmark vann.

Ett annat sätt att fördriva dagen.

Slog upp ögonen 05.51, för att vara ungefär. Såhär på en ledig dag är det på tok för tidigt för att använda någon slags hjärnaktivitet. Bestämde mig därför för att försöka somna om men förgäves.

Tände lampan, läste några sidor, tänkte att livet är allt bra härligt när man är ledig, näst intill lyxigt.

Neddragen rullgardin. Trots det läckte solljus igenom och det gjorde mig inte bara glad utan - ni vet sådär upprymd-glad som man bara kan bli när man vill sprattla med benen, springa och göra glädjeskutt, skrika vårskriket i en modifierad sommarversion. Upp och hoppa, tänkte jag. Lika bra att snöra på sig löpardojorna när jag ändå har suget inne.

Det är bara en tillfällighet att jag tittar till mobilen strax innan jag ska dra, det har liksom blivit en slags vana. Tur var väl det, eller ska jag kanske säga tur i oturen, jag vet inte. (Den var inställd på ljudlös så inte fan hörde jag att det ringde, men det gjorde det, uppenbarligen.) Det var jobbet.

Kan du jobba?
Javisst.
När kan du vara här?
Om en halvtimme.
Bra. Då ses vi!
Mmm.

Medan jag väntar

Jag sitter i telias vänt-kö och passar därmed på att göra en obligatorisk blogglista så länge.

Jag längtar efter: Min semester till Samos med M, hälsingland, hängmatta-chill med en trave böcker, kanelbullar och saft, min nybakade jordgubbstårta.
Jag är ledsen över: Senast var när jag tänkte på mormor.
Jag äter helst: God och vällagad mat. Efterrätt.
Jag ser fram emot med skräckblandad förtjusning: Att flytta till en främmande stad.
Det finaste jag vet är: Snälla, ärliga och omtänksamma människor. Sen är ju naturen allt bra fin den också!
Jag läser: Håkan Nesser <--He's a total genious! Helt otroligt bra på att skriva! Jag är mållös varje gång jag läser någon av hans böcker. Stryker under mening efter mening med blå kulspetspenna. Jag varnar den som vill låna mina Håkan Nesser-böcker! Har förstått att understrukna meningar kan vara irriterande för nästkommande läsare, men han är ju SÅ BRA!
Jag är galet stressad över: Smutsigt golv, smuliga köksbänkar, att aldrig hinna med det som jag verkligen vill göra.
Jag lyssnar helst på: Just nu blir det mest P1 och "Ring så spelar vi" på P4 lördag.
Jag drömmer om: Att skriva en bok, att bli svensklärare, att bo i Umeå, att vandra i fjäll och alper, att lära mig tyska, att ha många vänner och att vara lycklig i alla mina dar.
Jag blir nostalgisk av: 90-talet, morfars stuga i hälsingland, hubba-bubba, mannagrynsgröt, magnum double, tysklandsfärjan, chanel no5, tipsextra, regniga sommardagar, jordgubbar och glass, julafton, stockholm och nu kommer jag inte på något mer.

Innan jag börjar.

Det är förskräckligt dammigt här hemma. Stora dammråttor växer bokstavligt talat på hög i alla hörn och kanter, under soffa och soffbord, på lister och hyllor. Det blir till att ta fram dammsugar'n och suga upp de små jävlarna, men innan jag börjar med det ville jag bara säga hej.
Så...hej.

Just nu

Jag läser och skriver om vart annat.

När hjärtat säger till

På det hela taget är jag en ganska livlig, nyfiken och äventyrslysten tjej fast att jag ibland har svårt få ogjorda saker gjorda. Du vet, resa mig upp och få slag i saken. För det mesta ligger jag kraschad i föräldrarnas soffa, glor på något IQ-befriat samtidigt som jag beklagar mig över mitt liv och ropar; vadan och varthän?, den som onda cirkeln styr.

Jag har mycket att tacka G för. Hon är den som har tänt många eldar i baken på mig. Jag har ett sommarjobb (mycket glad mycket glad), jag ser fram emot en eventuell flytt till sensommaren (jag hoppas såklart att jag ska komma in på lärarhögskolan) och jag håller på att bryta mig ut ur ett destruktivt mönster som jag aldrig mer vill återvända in i. Det är ju klart som korvspad.

Idag är det den femte juni och jag har minst sagt vind i seglen. Idag har jag

1. Blivit glad för att det är sommar
2. Blivit ännu gladare för att jag har hela sommaren framför mig
3. Förberett en smörgåstårta
4. Mumsat på överbliven gegga till smörgåstårtan
5. Insett att jag har världens bästa familj
6. Längtat till Samos. Jag åker om exakt 3 veckor
7. Hyst förhoppningar om årets fotbolls-EM. På måndag laddar jag för fullt. HEJA SVERRRIGE!

Med skygglappar på blir jag jävligt perfect.

Ibland är det som om ingenting har hänt. Ibland är det värre och ibland är det bara bra. Just nu är det...skapligt?
Varken bra,
varken dåligt. Skapligt.

Det skulle vara så skönt att slippa tänka, du vet, släppa taget och bara låta saker och ting ske. Leva livet på måfå.
Jag har därför bestämt att jag ska öva på att äta söta saker för att det är det jag fortfarande tycker är jobbigt att käka och det finns dessutom ingen form av spontanitet i det. Jag planerar ALLA ätbara ting som innehåller socker i dagar, veckor, ja, till och med månader i förväg. Godis, bullar, pajer, glass, tårtor... Åh, vad jag tycker att det är gott och alldeles alldeles underbart men jag liksom förbjuder mig själv. Straffar mig om jag går för långt och äter mer än vad jag har bestämt att jag ska göra.
Det är jag så jävla trött på.

Dessutom tog jag spårvagnen hem ifrån stan idag. Det är ett steg i rätt riktning, om man får lov att se det så, alla träningsfanatiker där ute. (Förlåt mig om ni tar illa upp. Snälla, ta inte illa upp ni som tränar och tränar och tränar och tränar. Det är bara det att jag ser inte poängen i att hela tiden vara mentalt, och fysiskt, upptagen med träning hit och träning dit. Det blir som det blir, liksom. Livet är mer än tankar på vardagsmotion vardagsmotion vardagsmotion, svettiga pass här, svettiga pass där.
Jag spyr.
Ibland måste jag tillåta mig att inte vara som alla andra = på med skygglappar och leva mitt eget race.)

Summan av kardemumman så ställer jag hellre in ett träningspass än en glass i eftermiddagssolen med nära och kära.

Adjö.

En början på dagen.

Med frukost i magen ska jag snart bege mig till banken och sätta in pengar till fritidsresor. Det är så, förstår ni, att jag har reserverat flygplansplatser till mig och M. (snaaaart åker viii)
Vi lär ju vilja sitta bredvid varandra, liksom.

Hej å hå.

Vad jag bryr mig om nu.

Faktum är att vad jag bryr mig om just nu är allt som inte har något med träningsscheman och dieter att göra. Faktum är att det är just det jag är så fullkomligt led på så att jag tror jag spyr snart.

Varför, i hela friden, bryr jag mig om vad andra äter till middag? Hur ofta och hur mycket de tränar och om de äter upp en hel burk Ben and Jerrys eller inte?
Varför?!
Varför?

Pengar och en kanelbulle.

Åh, jag är så glad så glad och överhuvudtaget inte det minsta söndagsdeppig för vet ni, imorgon är jag ledig från jobbet! Det känns otroooligt skönt. Dock känner jag på mig att de kommer att ringa mig vid, säg, 12-tiden och fråga om jag kan jobba på tisdag, möjligtvis även torsdag. (På onsdag vet jag att jag åtminstone är ledig för då är det är ju svääärjes dag. Jippiii. ) Men jag tänker att jag sort of need the money, so...

Jag behöver en ny mobil. Det är vad jag tänker på när jag ska gå och lägga mig kvällen innan jobb. Det fungerar som en morot ungefär, så att jag lyfter på arslet och trampar iväg på min gula hoj mot The Pain In The Ass-jobbet. Alla medel för att inte stanna hemma i min trygga borg... Anyway, jag har inte köpt en ny mobil sedan sjunde klass vilket är, nu ska vi se...åtta år sedan! Det blir nog en samsung.

Nuuu ska jag söndagsfika med kanelbulle och ett glas mjölk.
Abiento.