Igår träffade jag på en oerhört otrevlig gubbe somkom cyklandes i uppförsbacke på en skruttig cykel med en kramapktig ansiktsmin och en tafatt, kraftlös och vek insats till att ta sig till toppen. För varje trampansats blev han bara mer och mer orkeslös.
"De har ritat stora figurer dääär för att man ska fatta att det är dääär man ska gååå! Men det fattar inte du!" Och så var han puts veck innan jag visste ordet av.
Nej, det kanske jag inte fattar. JAG ÄR NY HÄR!
Jävla idiot.
Jag hoppade förskräckt åt sidan, kunde inte hjälpa att tårarna kom. Tårarna kom och tårarna kom. Karma, gubbjävel. Karma!
FYI är det är inte helt lätt att veta som ny i en stad, där de flesta cykel- och gångbanor delas utan någon som helst form av gränsmarkering, att det vid ett tillfälle som igår helt plötsligt dyker upp lag och ordning i trafiken. Man blir lite tagen på sängen ska'ru veta.
Kontentan blir att jag aldrig mer kommer att glömma vilken sida som är avsett för de cyklande respektive gående. Iallafall just där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar