När världen utanför bara går på går på går på..

Jag undrar vad han tänkte

där han stod på den snöbeklädda marken med oron i halsen,

handfallen när hans käraste omhändertogs av den lokala ambulanspersonalen.

Jag undrar vad han tänkte när världen fortgick som vanligt, en hånande spikrak linje framåt. På den spikraka linjen gick jag.

Jag undrar vad han tänkte när hans hund verkade i motsats till honom själv. Viftandes på svansen kom, vad jag tror att det var, en labrador (som till synes verkade vara världens snällaste) emot mig.

Jag undrar vad han tänkte när jag, i hans kaosartade värld, åberopade att jag är jätterädd för hundar och således inte ville hälsa på den.

Jag undrar om han tänkte vem det är som egentligen ska vara rädd här?