Jag
slås av en omedelbar panik när jag avundsjukt tittar på ”Babel” och dess
framställning av diverse författares framgångar. Överst i bokhyllan i mitt rum
står ett kollegieblock med fyra fyllda sidor av tankar, idéer och inspirationer
inför min kommande tegelstensroman. Tegelstensromanen som blott och bara har förblivit
en idé till en tegelstensroman står
och dammar i min hjärna och det är nu, förstår ni, det är nu paniken och den
gröna ångestfyllda avundsjukan inträder i bilden. Jag vill också ju. Jag vill också skriva skriva skriva. Att liksom leva
på sina ord.
Det
är nu det gäller, jag ska skriva min första roman för att jag vill det och för
att jag tror och hoppas att jag kan det.
Hejdå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar