Jag vet egentligen inte vad jag vill säga men det gör så ont på något sätt när du är med henne, och när hon den senaste veckan blivit mer påtaglig än vad du först gav antydan till. Hon var bara ett flyktigt omnämnande, ett förbipasserande nada med noll definition och det slog mig att det är nu, när det är som svårast att forcera resolut óch armbåga sig fram med action och killer as aplomb, som jag vill ha dig!
Och du är så irriterande och så omogen (jag undrar ibland varför jag vill ha dig).
Och du är så svår att förstå. Typiskt, att det ska behöva vara så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar