Jag förstår dig inte! Du sitter så nära, din arm mot min arm och när du börjar dra fingret längsmed sömmen på mina jeans är jag i total konfusion. Har inte du flickvän?
Du maserar min ländrygg och låter därefter handen ligga kvar. Du smeker och ritar mönster på min rygg och jag ser i ögonvrån att du tittar på mig mest hela tiden.
Ursäkta mitt språk men vad fan är grejen? Du ger mig ett litet fint ord varje gång vi ses, jag tackar och tar emot, rodnar inombords för att berömmen öser över.
Vi kramas hejdå när du ska gå. Jag står kvar i hallen en stund efter att dörren slåtts igen, biter på underläppen och känner konfusionen rassla i skallen.
Han är en kille, omöjlig att förstå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar